Veckorna härhemma som gått har varit tunga. Ja hela hösten. Det har kantats med vänner som fått cancer till strul för dottern i skolan som ledde till avhopp och nu efter nyår vår sjuka häst som vi till sist fick avliva. Vi avlivade dotterns allra bästa vän och hon brakade därmed ihop fullständigt. Totalt. Alla som har djur känner igen känslan, den kan annars vara lite svår att komma in i. Dottern har dessutom alltid sagt att när hästen går då går hon, hästen var bara sju, och vi har väl alla känt lite så med att vad ska hända med henne om hästen dör? Låter säkert udda men vi har haft hästen sen hon var föl, dottern har varit skadad och den här hästen fick henne upp på hästryggen igen. När dottern har haft det jobbigt i skolan har hästen hållt henne uppe. När nu dottern hoppade av så hade hon hästen hemma att pyssla med och hon såg fram emot en vår full av ridning och träning med sin älskade häst som nu tagit sig förbi unghäståren och blivit vuxen. Världen ville annorlunda. På nyårsafton blev hästen sjuk och tre veckor senare knappt fick vi avliva henne.
I fredags skulle jag ha smörgåstårtebuffe på hotellet och såg inte alls fram emot det för energin i kroppen var helt slut. Det är ju så när man är företagare att oavsett hur jobbigt allt är så måste man jobba för att tjäna pengar. Man har ingen arbetsgivare som betalar ut sjuklön för en om man inte jobbar. Pengarna måste in på något sätt och nu närmar sig deklarationssäsong med stormsteg.
Smörgåstårta på buffe visade sig vara ett väldigt dumt val för det var inte alls samma sak som att leverera ut dom till kalas etc. Det sa smack sen var dom slut. Helt slut till sista smula.
Många fick vända i kön och blev arga besvikna och väldigt irriterade och på kvällen haglade dom dåliga recensionerna på facebook.
Jo jag hade lust att låsa dörren och aldrig gå tillbaka. Verkligen. Det var udden som tog slut på det sista.
Idag vet jag inte vad jag känner. Ikväll ska vi ha föreläsning på hotellet och nästa vecka ska jag vila. Hålla dörren låst till hotellet och jobba undan härhemma. Sen ska jag ta ett beslut. Om jag ska orka, om jag ska bara köra hotellbiten eller om jag ska sälja det igen. Två jobb är lite för mycket och jag känner väl kanske att jag inte är helt rätt människa på rätt plats i köket på hotellet. Man ska göra det man är bra på säger jag alltid till mina kunder och det gäller även mig.
Så, vi får se. Just nu är orken slut. Helt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar